ensamdag. loneliness is better when you're not alone.

idag jobbade jag för första gången på fyra veckor. Till min stora förvåning hade jag fjärilar i magen och stapplande ben när jag kom in på växeln imorse. Det är som att jag måste vara nervös, min hjärna måste stressa stressa och pressa. Det var bra att jobba, jag kände mig som en nyttig samhällsmedborgare och tycker synd om alla de som inte faktiskt har ett jobb att gå till - visst är man lika värdig och behövd medborgare, men det måste ändå vara tungt. Annat är det ju att vinna på triss, få komma till tv:4 och skrapa och sucka lite när man "bara" får 10 000 i 10 år.
J är och slipar golv, drömmer om betsning och lackning. Frågar mig och jag vet ju inte ett jota om sådant, försöker låta lite intresserad och ger förslag men de faller inte i god jord. Kärlek är jag suverän på att älta, men lackning blir jag nervös av. I min värld är känslor så mycket mer värt än lackning och betsning. Jag är dålig på att prata och definitivt älta sådant . Därför är det så bra att jag ska bo i hyresrätt. Men sen är han borta i sin lägenhet (Läs: sin!!) och jag ligger här i vår och saknar. Saknar värmen, dina armar om mig och småpussarna i öronsnibbarna. Jag saknar det. Om jag får vill jag ha det förevigt, men det vore väl naivt att tro?...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0