Ge mig något som tar mig någonstans!
Vi är på fest. Vuxenfest kan man nästan säga. För även om de bara är tre år äldre än mig har de blivit vuxna. Vuxnare. De har kommit på vad de ska göra, vem de vill vara och har båda kandidater och magistrar i bakfickan.
Jag har förvirring och ständig ångest. Det är vad jag har. Och en jättestor lägenhet och en jättekär pojkvän som står i vägen.
Ibland brukar jag skälla på dig. Säga att vi inte skulle träffas förrän vi var 23 år och påväg. Då vi slapp vara ivägen för varandra. Men allt planeras inte in, allt går inte att skriva in i min kalender. Du dök upp och blev det bästa som har hänt mig. Någonsin.
Men när alla frågar mig vad jag ska göra blir det ständiga svaret "jag vet inte". För jag har ingen aning. Jag känner mig helt förvirrad. Jag vill allt! Jag vill ha allt! Så vad gör man då? Jo man ler. Får panik och smuttar lite till på ölen. Det löser sig, så småningom.
Eller?
Kommentarer
Trackback
