2010
Och så var det 2010. Och det firades med dunder och brak, med pompa och ståt! Det som bara skulle bli ett glas vin blev tre och den som skulle säga nej till snaps och cider sa "ja", fast väldigt restriktivt - och tur var väl det! Det slutades insupas vid klockan 23.00 och det har jag väl bara mig själv att tacka för. Jag frestades att fylla på i fyllan och villan och när snapsvisorna hägrade. Men icke! Det gjorde att jag kunde gå upp tidigt imorse, sätta på lite te och faktiskt inte må fy skam. Så när hela Sverige är bakfullt känner jag mig helt okej bra.
Festen var fantastiskt. Nyår som alltid brukar vara en sådan besvikelse blev riktigt lyckad! Maten var god, rummet var fyllt av härliga människor och jag fick inte känslan av total ensamhet. För det är väl konstigt? Varje gång jag är på en stor fest finner jag mig själv stå mitt på golvet och känna mig fruktansvärt rädd och ensam. Det är som att maximaliteten, vänligheten och skratten ger mig en slags klaustrofobi, en försmak på utanförskap. Jag finner mig själv stå helt ensam på golvet och längta hem. Men det gjorde jag inte igår. Kanske var det också för att min man var där, mitt hemma var på samma fest som jag.
Jag fick min nyårskyss, jag struntade blankt i nyårslöftena och jag var fruktansvärt snygg. Och så var även karlarna i deras kostymer.
Välkommen 2010, året jag fyller 20. Det kommer bli bra. Det måste det bli.
Kommentarer
Trackback
