Lodisdrömmar
http://www.annonsera.se/images/00011/0/100-%C3%A5r-gammalt-torp-med-glasveranda-1.jpg
Så här skulle jag vilja ha det nu. Bara skita i hela storstaden, slippa skumpa runt på en trång, illaluktande buss. Slippa ha snygg-ångesten. Idag åkte jag igenom stan med blåa skuggor under ögonen ner till knävecken. Den gamla gubben på bussen tittade på mig surt, jag blängde tillbaka lika surt.. Han granskade mina stora kängor och blåa skuggor och jag kände mig riktigt farlig. På bussen inne i stan blir jag riktigt farlig. Jag vill helst inte ha någon bredvid mig, höjer upp volymen på musiken och sitter och surblänger. Jag gillar inte stan, stan gör mig inte harmonisk - den gör mig rädd och ensam. Innan trodde jag att jag var citygirl, med en latte i ena handen och mobilen i den andra. Men sen kom livet in, latten byttes mot automatkaffe och jag slutade svara på telefonsamtal. Då skulle det vara skönt att bo på landet, med ett annat tempo. Kanske ska man ta och investera i ett rött hus med vita knutar istället för ett litet råtthål i city?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Känner verkligen igen mig, tiden när storstadens puls kändes som ens egen är sedan länge förbi. Nya gröna vågen? Marks kommun, here we come!
Trackback
