Lodisdrömmar


http://www.annonsera.se/images/00011/0/100-%C3%A5r-gammalt-torp-med-glasveranda-1.jpg
Så här skulle jag vilja ha det nu. Bara skita i hela storstaden, slippa skumpa runt på en trång, illaluktande buss. Slippa ha snygg-ångesten. Idag åkte jag igenom stan med blåa skuggor under ögonen ner till knävecken. Den gamla gubben på bussen tittade på mig surt, jag blängde tillbaka lika surt.. Han granskade mina stora kängor och blåa skuggor och jag kände mig riktigt farlig. På bussen inne i stan blir jag riktigt farlig. Jag vill helst inte ha någon bredvid mig, höjer upp volymen på musiken och sitter och surblänger. Jag gillar inte stan, stan gör mig inte harmonisk - den gör mig rädd och ensam. Innan trodde jag att jag var citygirl, med en latte i ena handen och mobilen i den andra. Men sen kom livet in, latten byttes mot automatkaffe och jag slutade svara på telefonsamtal. Då skulle det vara skönt att bo på landet, med ett annat tempo. Kanske ska man ta och investera i ett rött hus med vita knutar istället för ett litet råtthål i city?

Väggputs

Jag bor fortfarande hemma. Likt ett spädbarn klamrar jag mig fast vid mamma, håller hårt tag om lillfingret "släpp mig inte, låt mig bo kvar". Fast det får jag ju inte och vill nog inte det heller. Det är fasadputs i bostadsrättsföreningen där jag bor. När jag sitter i trosor och linne hissas det plötsligt upp en man mitt framför mig och börjar putsa vår fasad. Som att han ser att min fasad helt håller på att falla av och är i desperat behov av att putsas, finslipas för att åter igen kunna visas utåt. Här är jag, smal och lyckad. Ihoplappad och hel igen. Men tröttheten och förkyldningen ligger som en snorskugga över hela min kropp och ju mer han fortsätter och hacka på fasaden desto argare blir jag. "Vem fan är han å komma och hacka på min fasad? Putsa utan att jag har bett om det?" Men han bryr sig inte, han fortsätter och putsa likt förbannat och jag försöker vänja mig vid det nya lyckade jag. Det var skönt att jag hann putsas upp för snart fyller jag år, ska flytta och bo ensam och då vill ingen vara ledsen. Putsa på bara, så länge du blir nöjd med fasaden.


** Jädrar nu ramlade en stor flaga med puts ner för husväggen. Snart kommer jag blottlägga allt. SLUTA PUTSA!

RSS 2.0