Livet är inte spikrakt

Nej just nu är livet krånligt, snirkligt, snårigt.
Jag önskar jag var en av dem som kunde bestämma sig, liksom köra grejen helt och fullt ut. Bli lesbisk, sluta raka sig, spara dreads och pierca mig. Jag önskar jag brann, brann så mycket att jag inte kunde tänka mig något annat än att just fortsätta läsa min kurs. Men jag gör det inte. Jag är en liten, liten låga. Jag är bara ett barn, fortfarande. Jag tycker universitetet är jävligt läskigt och just nu verkar livet i affär ganska lockande. Skita i all prestation. Jag orkar inte med prestationen. samtidigt kan jag inte leva utan den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0