snudda vid

Nu plötsligt ska vi flytta härifrån. Ett år har gått här på samma gata som jag vuxit upp. Här har jag fått min första kyss, träffat min första bästa vän och lärt mig cykla. Det är för mycket minnen här. Om jag ska bli vuxen någonsin måste jag härifrån. Mitt kära hood är min borg. Trots det känns det lite vemodigt att gå runt här med stora svarta sopsäckar. Mest nostalgisk blev jag då jag hittade studentmössan. Ett år har gått nu och jag kan inte förmå mig att gå på något utspring. Det gör så ont i mig. Jag vill också vara ofantligt lycklig för en dag, känna mig otroligt fri. Nu har det gått ett år och jag har jobbat, blivit vuxen, deklarerat och börja ringa alla obehagliga samtal själv. Jag har blivit lite vuxen. Nu ska jag ta nästa steg, själv. hujamej...