Dagen som vi har väntat på - 30/6.

30 juni. Fruktad och älskad. I alla fall detta året då mannen ska få tillgång till sin första egna lägenhet, som han har köpt för pengar som inte finns. "Jag är lånad upp över öronen" ältar han dagen innan tillträdet. Plötsligt är man vuxen och föräldrarna tycker att man själv vet bäst när det kommer till lån, amorteringar... "NEJ JAG VET INGET - JAG ÄR LITEN!!" Men icke, nu är det vi som måste göra något åt oss själva. Vinna eller försvinna.
Själv har jag ångeststädat hela lägenheten. Fötterna och ryggen värker, men vad fint det ser ut! Såhär fin har inte lägenheten varit sedan vi flyttade in. Det här ska nog bli bra. Jag hatar att stå och stampa, inte veta vad jag ska bo eller göra till hösten. Jag känner mig fullkomligt rotlös och rädd samtidigt som jag är uppfylld av en stor frihetskänsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0